Ånej, jag har fastnat i Tradera-träsket! Har spenderat tre kvällar med att buda på höstjacka och söta klänningar till klänningtokiga Moa och nu har jag hittat gosaker åt mamsen herself åså ;-) Leder i 8 budgivningar. Spännande!

Nehej, nu bär det strax av ut på promis med Hanna för "motion" och, framför allt, tjejsnack :-)

/Monica

Jag har nu fått ge upp tävlingsplanerna för morgondagen - buhuhuuuu!!!

Jag skulle ha tävlat i Sala Silverman stafett med Anna (simning) och Kerstin (cykling). Jag skulle ha sprungit 7 km. Har känt av en annalkande förkylning med ständig huvudvärk varje dag denna vecka. Tog nu det trista beslutet att kasta in handduken :-( Tack och lov har Kerstin lyckats hitta en tapper kamrat som ställer upp i mitt ställe.

Åh, så trist bara. Var så peppad efter att vi såg killarna tävla förra året. Vi hade t.o.m. klurat ut ett fiffigt lagnamn; MAK:orna som dels kom från våra förnamn M(onica), A(nna) och K(erstin) och dels för att två av oss är makor till ett anmält herrlag (med Jan (simning), Anders (cykling) och Urban (löpning)).

Jag får stå för hejjarlaget istället...i år igen...

/Monica

En helt vanlig vardag i fru Ohlsons liv - ja, då umgås man med ombord på en av Strömma kanalbolagets båtar i Sthlm skärgård, blir guidad runt på vackra J med alla dess anläggningar (stötte visst på Plus-Sverker där) och avslutar kvällen med kräftkalas på Operaterassen med Steffo Törnkvist som allsångsledare (för snapsvisorna) och Patrik Isaksson på ackompanjemang. En helt vanlig dag alltså...

/Monica

Hej hopp,

Vi har visst levt livet i sommar och helt glömt av våra lilla blogg. Det är ju så många ställen man ska hänga med i; facebook, funbeat, forum hit och forum dit. Tiden bara rinner iväg när man surfar runt, läser och skriver överallt. Men här har det legat lågt ;-) Får bli bättring! Små kortisar är nog bättre, utan prestationsångest och fyndiga finurligheter. Då blir det nog mer vardagsrapporteringar från det Ohlsonska hemmet.

Over and out dårå!

/Monica

Igår fick vi äntligen låna bäbis-Noel (Elsas smeknamn på kussen) och hans mamma, som var modig och vågade sig ända till Enköping med lillplutten.

Får man vara så här söt?

 Mer...

Idag fyller Moa 4 år! Våran stora tjej!

Imorse fick hon låtsas sova när Elsa, Jan och jag sjöng "Ja, må hon leva" och kom med paket.

Mer...

Idag fyller Elsa 2 år! Våran lilla stora tjej!

Imorse fick hon och Moa låtsas sova när Jan och jag sjöng "Ja, må de leva" och kom med paket.

Mer...

Jag är på sockeravgiftning. Jobbisch. Inget godis på en månad. Kan tyckas simpelt men i min värld är det en enormt lång tid! Speciellt efter en långhelg med mycket påskgodis så tar det hårt på kroppen att sluta.

Började med att vännen C berättade om sitt godisstopp från 5/4 till 5/5 då jag bestämde mig för att haka på och peppade sedan Mannen att göra detsamma. Så nu är vi tre i kampen mot begäret! Någon mer som vill vara med och rapportera om sina framsteg?

/Monica

Vi var tokpeppade efter resan till Vemdalen så vi sista-minuten-letade fjällboende över påsk och fann Säfsen, dit vi åkte med barnens mormor.

Det var väldigt barnvänligt med bl.a. hoppborgar där tjejerna hoppade sig svettiga efter några åk i backen.

 

I tisdags drabbades jag av magsjuka (eller matförgiftning?) på jobbet. Grymt jobbigt att ta sig hem 6 mil med bil, fick stanna 3 gånger på vägen. Sedan spenderade jag eftermiddagen springandes mellan sängen (med tjocka kläder på och dubbla vintertäcken) och toaletten. Kvällen och dagen efter var jag grymt svag och matt i hela kroppen.

I eftermiddags gick Moa och la sig i sängen och somnade som en stock. Inte likt henne, så jag tog tempen och hon hade 38 grader. Inte mycket med ändå... Hon gnydde mycket över trötthet när jag väckte henne och sedan, vid middagen (som tur var vid slutet av måltiden) drabbades hon av en plötslig kräkattack över hela sin pappa, bordet, golvet och sig själv.

Det märkliga i denna historia är barns otroliga fysik och humör, för när Jan gick och sanerade/duschade med Moa så gick det inte många minuter innan jag hörde hennes glada stämma sjunga "Sjörövar-Fabbe" nere i källaren :-) Helt otroligt! Humöret och tröttheten var som bortblåst och hon hoppade, skuttade och ville helt plötsligt äta igen.

Så olika vi vuxna och barn hanterar magåkommor!

/Monica