Sala silvergruva

I söndags åkte Cicci och jag ner 155 meter under jorden för att kolla in Ulricagruvan och bli guidade nere i mörkret till ekot av det förflutna. Det var lite läskigt och väldigt mörkt så jag fick lov att hålla Cicci i handen... Vi gick omkring som två fnissande tonåringar på upptäcksfärd. Stöpplade fram som två alkisar oxå för det var ganska stenigt (konstigt va?) och vingligt. När vi väl kom upp till ytan och våra väntande makar och barn så fick vi lov att fika i skuggan intill värdshuset.
Sedan bjöd vi hem familjen Smeds på grillning och försnack inför vår kommande alplandsresa.

/Monica