Semelbak

Idag vågade jag mig på att baka semlor tillsammans med Moa. Eller rättare sagt, jag bakade och Moa klämde och smakade mest på degen. Alltså som sig bör för en snart tiomånaders tös antar jag.
Dessvärre fick jag för mig att fyrdubbla receptet utan att använda en miniräknare, mot bättre vetande eftersom jag är värdelös på matematik. Så degen blev aningens aningens hård då jag förmodligen hade i alldeles alldeles för mycket vetemjöl. Suck, att jag aldrig lär mig...
Nåja, bullarna blev ganska goda ändå fast de ser ut som...ja, som om Moa skulle ha stoppat fingrarna i hela högen. Bildbevis kommer strax i fotogalleriet, minus nån bulle eftersom jag fick lov att provsmaka ;-) Vill inte gärna bjuda någon gäst på dessa orunda och osläta semelbullar så Jan och jag får offra oss och äta upp dem ;-)

Nu har jag precis läst barnboken Totte bakar för Moa som ska sova middag. Jag kanske borde ha läst den tidigare...

/Monica