Inget än...

Lugn på taket, här har inget hänt. Än. Vi väntar alla med spänning på Moas lill*syskon. Kanske speciellt jag som är helt insnöad och inte kan släppa tankarna på det lill* livet i magen. Varje kväll och natt tror jag att det ska hända. Vilket givetvis inte bättrar på min sedan tidigare långa/dåliga insomningsmönster.

Igår kväll verkade dessutom hela världen tro att det var dags för nu börjar alla ringa bara för att kolla om vi är hemma... Vi lovar, vi hör av oss när det händer något. Den här gången har vi ju liksom inget val eftersom nån måste ta hand om Moa. Fast jag tänker inte ringa hela världen mitt i natten för det är ingen idé att flera är sömnlösa. Det kan ju dessutom vara falsklarm eller så kan det bli en sjuttielva timmars förlossning.

Nu de närmaste två nätterna har vi dessutom extra täckning i form av Rasmus som kommer och sover över. Ska bli roligt att få rå om honom lite och se kusinerna leka ihop. Eller ja, Moa leka och Rasmus underhålla kanske är närmare sanningen.

/Monica