Baskilusker

I fredags åkte hela familjen till Erk-Ors för en liten mini-semester. Trodde vi. Det började mysigt med fika och sedan en promenad i den lätta snöyran som rådde på landet. Vid middagen var Moa helt ointresserad av maten (vilket är ovanligt för henne) men vi ville inte tjata så vi lät henne vara. När vi senare på kvällen intog soffan för lite mysstund, ammande och tv-tittande så dröjde det inte länge innan Moa kräktes ner soffan, Elsa och mig. Stackarn. Hon kräktes två gånger till efter det. Lilla liten. Hon lyckades sedan somna mellan två oroliga föräldrar och natten blev lugn. Tack o lov. Dagen efter var hon någorlunda pigg så vi gav oss ut i solskenet för att prova Jans gamla bob på den tunna snömattan. Efter lunch åkte vi hem med en hög kräk-kläder, soffdynor, sängkläder och annat som blivit drabbat.

Så i söndags kväll satte det igång för min del. Hade varit ute och sprungit på eftermiddagen och skulle äta middag när jag började må riktigt illa, så jag stod över middagen (ovanligt för mig med). Sedan dröjde inte länge förrän det satte igång. Efter tredje gången tänkte jag i mitt naiva sinne att det var över eftersom Moa "bara" kräktes tre gånger men icke. Jag höll på i fem timmar och sprang mellan soffan/sängen och toaletten. Fy bubblan vad det är äckligt med magsjuka! Skulle inte ens önska det till min värsta fiende. Fast jag kände mig nästan sämre igår när kroppen var helt urlakad, jag hade ont överallt och kroppen var helt matt. Det är först nu ikväll som jag börjar känna mig någorlunda normal.

Fast nu på kvällskvisten blev jag fundersam på om Elsa är på g. Hon har kräkts två gånger. Men det är svårt att säga om en liten, som fortfarande ammar för fullt och har börjat med lite vanlig mat, om det är "vanlig" bebiskräks eller annat. Får se hur natten blir. Bara att hålla tummarna!

Vill passa på att ge en eloge till min käre, underbare man för att han torkar kräks, tvättar, handlar bra-för-magen-mat, städar och tar hand om barn. Han är för bäst! Och att han till en kräkig fru överröser henne med massa komplimanger är för mig obegripligt, men det uppskattas :-)

/Monica